Dessa serier utforskar idéer om subjektet och landskapet. Vem eller vad är det som porträtteras och vilken relation hamnar det porträtterade subjektet i gentemot betraktaren. Jag vill utforska betraktarens roll och blick såväl som den porträtterade. Ting är inte bara fysiska fenomen utan inkluderar även olika föreställningar eller förkroppsligar metaforer och allegorier. Hus är för mig ett sådant ting. Edward Hoppers ikoniska arketektoniska byggnader har personlighet och leker med våra föreställningar om vad som ryms i byggnaden som en förlängning av ägarnas kroppar. Ett exempel på detta är den arkitektur vi skapar. Vad är byggnader om inte människor? De har ögon och munnar. Hud, hår och ett skelett. De har muskler och en puls. De har mänskliga egenskaper. De kan vara ensamma och ensliga, fulla med liv och omgivna av andra. De kan vara skrämmande och fula, eller inbjudande och sexiga. Vem kan ärligt säga att Edward Hoppers fyrtorn inte har pondus eller auktoritet, eller att Andrew Wyets avlägsna hus inte har mänskliga egenskaper. Edward Hopper beskrev sitt konstnärskap så väl;

"Min konst handlar om en subjektiv tolkning av en objektiv verklighet".

Jag följde länge de ledorden men beskriver snarare min utgångspunkt som en subjektiv tolkning av en subjektiv verklighet. Det finns ingen objektiv verklighet om vi inkluderar människan i ekvationen.

Konsten är för mig ett sätt att ärligt hantera ett fenomen och möta de nya intryck som kan uppstå i det arbetet. Vi bär med oss övertygelser och värderingar in i ett konstnärligt projekt men behöver vara mottagliga för vad verket säger oss. Skapa från verket och utåt - inte tvärt om.

Subjekt betyder även igenkännlighet. Betraktaren bör efter att ha tagit del av verket känna igen verkets innehåll i sin livsvärld.

.